• Fri frakt >1000 kr
  • Supersnabba leveranser
  • Personlig service
  • Betala med Klarna

En sann fiskehistoria: Marcus

Marcus är en av våra duktiga medarbetare här på Olssons Fiske, som haft ett brinnande fiskeintresse ända sedan han var en liten grabb. Intresset tog däremot ordentlig fart när han i 15-årsåldern själv kunde åka ut på lite längre “fiskeresor” med sin flakmoppe. På Sävenfors Vattenbruksskola, med inriktning sportfiske, fördjupade han både sitt intresse och sina kunskaper. Efter studierna var det självklart för honom att arbeta inom sportfisketurism, och kort därefter började han arbeta hos oss. Idag har Marcus ett gediget “fiskeschema” med allt från mete efter färna till havsfiske efter hälleflundra uppe i Nordnorge. Till sin hjälp har han sin ögonsten, en Starweld 18DC, som är utrustad med allt tänkbart inom sportfiske.

Av Marcus Pettersson | olssonsfiske.se | 2017-03-09

Marcus älskar all sorts fiske och tycker att allt har sin egen charm, men just nu är det vertikalfiske efter röding som ligger honom varmast om hjärtat. I sin samling av fina fångster nämner han stolt bl. a. aborre 1,6 kg, insjölax 8,5 kg, färna 2 kg, gädda 12 kg, gös 7 kg, röding 4,4 kg, torsk 23 kg, sej 18 kg. Marcus är alltid på jakt efter nya fiskeäventyr, och det här en av hans fiskehistorier.

Hasslö nästa

Något som alltid kommer på tal fram på vårkanten, mellan mig och min vän André Starkenberg, är vandringslaxen nere i Hasslö. Tyvärr har vi hittills inte fått tummen ur att ta oss dit. Men det har alltid varit något vi båda drömt om. Det var precis när fisket drog igång på allvar nere i Hasslö, som jag inte kunde stå ut längre. Kollegan var redan där nere och jag fick rapport efter rapport om bra fiske. Fiske-abstinensen blev helt enkelt för hög. På lunchrasten slängde jag i mig maten på jobbet för att så fort som möjligt ringa till André och berätta för honom vad jag tyckte att vi skulle göra. Jag hade bestämt mig, vi skulle åka ner till Hasslö och bända vandringslax! Min trogne vän André går alltid att lita på när det kommer till fiskeresor. Vi packade ihop vår utrustning och sökte så mycket information vi kunde hitta om platser och tekniker, som kunde hjälpa oss att äntligen fånga den där vandringslaxen.

Säkerheten i första hand

Dagen var kommen för avfärd. Vi var mer än väl förberedda. Eller rättare sagt, vi hade nästan överpackning. Men vi ville ju inte att något skulle hända under turen, eftersom vi aldrig varit så långt ut från land själva. Säkerheten går alltid i första hand. Det tycker jag att alla bör tänka på, speciellt när det gäller alla faror som kan uppstå ute på sjön. Kompass, nödraketer, extra flytvästar, VHF etc. Det är små saker som alltid ska finnas med i båten. Efter bara några få timmars sömn befann vi oss på rampen i Hasslö. Vi hade bestämt oss för att åka ganska långt ut, närmare bestämt 25 distans. Havet låg platt och solen gassade ner mot oss, så vi visste att det skulle bli en lugn färd ut. Kursen var ställd och båten gick upp för planing.

sten-sax-påse

Under färden ut diskuterade vi hej vilt om hur vi trodde att fisket skulle bli. Spänningen blev allt större och större, ju närmare fiskeplatsen vi kom. Vem skulle ta första fisken? Det fick bli den klassiska sten-sax-påse, som fick avgöra. Jag blev helt överkörd, men jag var inte bitter för det. För min del är det lika roligt när André tar en fisk som när jag själv lyckas kroka något. Väl på plats började vi skicka ut alla våra spön. Planen var att ha fjorton spön ute samtidigt, vilket är fyra spön fler än vi vanligtvis använder. Allt flöt som på löpande band och i vanlig rutin fick vi ut alla spön. Nu var det spännande!

Trollingkoma

Vi tuffade runt med båten i blindo. I VHF:n hörde vi att det pratades mycket. Många som landade fisk, och andra som tappade sina fiskar. En båt som låg relativt nära oss, hörde vi skrika ut sin glädje på VHF:n med rulltjut i bakgrunden, att han hade lyckats kroka något väldigt stort. Det pratades också om att man hade drillat en fisk i över 50 minuter. Otroligt, tänkte vi. Våra förhoppningar om att få bråka med en sån stor fisk var nu skyhöga. Men ingenting hände... Vi beslutade oss för att byta beten och kolla över alla våra spön, så att inget skräp eller liknande hade fastnat i dem. Snart började även trollingkoman komma krypandes i oss. Till slut satt vi bara och njöt. Timmarna flöt på väldigt långsamt.

EU-pallar

Plötsligt skrek André till. En kall känsla pirrade till i hela min kropp. Han slängde sig på ratten och började gira. Jag förstod ingenting förrän jag vände min blick från spöna och tittade framåt. Där såg jag EU-pallar som låg och flöt bara några meter framför oss. Skickligt nog lyckades André gira mellan dessa, med alla fjorton spön ute. Phu! Vi hittade tillbaka till lugnet igen. Men den blev inte lika långvarig. Plötsligt brakade det loss totalt. Det bara skrek i ett av våra paravanspön på barbord sida. Det lät precis som om man hade knutit fast en bil i andra änden. Äntligen, tänkte vi. Nu var det vår tur att få bråka med de stora fiskarna. Just i detta tillfälle kände vi bara lycka. Att få uppleva något precis så som man tänkt sig, och drömt om så länge.

Solsting!?

Fisken gjorde några fantastiska rusningar, som ingen av oss varit med om tidigare. Vi diskuterade euforiskt om hur stor den här fisken kunde vara.
Efter knappt tio minuters drillning fick vi syn på något silvrigt och glittrigt bara några meter från båten. Och snart såg vi också hela fisken. Jag vet inte om vi fick solsting, eller vad det var som flög i oss. Men plötsligt fick vi för oss att vi skulle handlanda fisken, eller som man säger i fiskevärden, “taila den”. Vi tyckte inte att den var allt för stor för att vi skulle behöva använda oss av en håv. Sagt och gjort. André kröp längst bak i aktern för att få tag i fisken. Vid första försöket gled fisken direkt ur handen. Men snabbt därefter fick han ett nytt, fast, tag och med andra handen under buken lyfte han varsamt fisken upp i båten. Lycka! Shit! Den var större än vi trodde. Och det här var en stor fisk i våra ögon. Vi kunde inte riktigt fatta att vi faktiskt hade lyckats handlanda vår första vandringslax. Lyckan var otrolig för oss båda två. Nu var vi fast i detta fiske också. Mattan och kameran togs fram och allt kändes väldigt organiserat och gick väldigt fort. En, bland de snabbaste vägningar och fotograferingar jag varit med om. Vi tackade fisken för en fantastisk upplevelse och lät den sedan fortsätta sin vandring. Det visade sig att den “lilla fisken”, som vi trodde, faktiskt vägde hela 9,8 kg (!).

Vi fick uppleva några helt fantastiska dagar nere i Hasslö. Med ett snitt på två fiskar per dag, kunde vi nöjda och glada åka hem med ett stort leende på läpparna.

Marcus Pettersson

Aenean a mauris molestie odio blandit bibendum. Suspendisse ut sagittis eros. Proin vehicula bibendum ipsum ac dapibus. Sed turpis massa, varius nec euismod id, bibendum vitae tellus. Sed tincidunt nulla sed lacus accumsan, vitae faucibus tellus mollis. Phasellus consectetur vel ipsum nec dapibus. Nunc tempor purus vel nulla laoreet, sed consequat leo consequat. Nullam augue lectus, maximus ac consequat quis, iaculis tristique felis. Mauris ex mi, fringilla quis tincidunt sed, commodo at ligula. In nec dignissim odio. In fringilla faucibus est tincidunt blandit. Suspendisse ac neque dapibus, ultrices massa volutpat, auctor quam.